Erik Litander (suomeksi)

Luukku Litandereiden hautakammioon.

Keskellä kirkkoa, lattian alla, on hautakammio. Sinne on haudattu sairaalan taloudenhoitaja, eli johtaja, Erik Litander, hänen vaimonsa ja tyttärensä. Litander toimi vuosina 1746 – 1769 Seilissä taloudenhoitajana, ja teki sairaalalle lahjoituksen, jonka ansiosta hän sai itselleen ja perheelleen viimeisen leposijan mahdollisimman pyhään paikkaan.

Litander syntyi vuonna 1704 ja oli kotoisin Huhtaan kylästä nykyisestä Humppilasta. Alun perin hänen sukunimensä oli Runqvist, mutta hän muutti sen Litanderiksi käydessään koulua Turussa. Ennen Seiliin tuloaan, Litander toimi muun muassa Ikaalisissa nimismiehenä ja metsätarkistajana. Jäädessään eläkkeelle vuonna 1769 hän muutti Rymättylään, missä hän kuoli vuonna 1772, 68-vuotiaana.

Lähde:
J. Vallankoski, "Seilin hospitaalin esimiehen Erik litanderin (1704 - 72) omaelämäkerta", Genos Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja, http://www.genealogia.fi/genos/32/32_35.htm, haettu 16.8.2013.

Lisa Svanfeldt-Winter

Erik Litander (svenska)

Luckan till Litanders grav.

Mitt i kyrkan, under luckan i golvet, ligger Erik Litanders, hans frus och dotters gravar. Erik Litander var syssloman på Själö sjukhus och gav en donaton till sjukhuset, med vilket han fick en möjligast helig plats för sin familjs grav.

Litander var född och uppvuxen i Huhta, i nuvarande Humppila. Ursprungligen hette han i efternamn Runqvist, men ändrade det då han gick i skola i Åbo på början av 1700-talet. Innan han år 1946 kom till Själö, verkade han bland annat som länsman i Ikalis och skogskontrollör.  På Själö arbetade han i över 20 år, efter vilket han pansionerade sig och flyttade till Rimito. Han dog som 68-åring år 1772.

Källa:
J. Vallankoski, "Seilin hospitaalin esimiehen Erik litanderin (1704 - 72) omaelämäkerta", Genos Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja, http://www.genealogia.fi/genos/32/32_35.htm, haettu 16.8.2013.

Lisa Svanfeldt-Winter

Erik Litander (English)

The hatch to the tomb of Litander's grave.

In the middle of the church, under the floor, is the grave of Erik Litander, his wife and daughter. Litander was the director of the hospital in 1746 – 1769 and gave a donation to the hospital. Because of this, he got a grave at the most sacred place that could be offered for buring on the island of Seili.

Litander was born and raised in Huhta, in what is today a part of the town Humppila. His family name was Runqvist, until he changed it during his school years in Turku. Before he came to Seili, he worked as a rural policechief in Ikaalinen, and as a forrest adjuster. He retired in 1769 and moved to Rymättylä, not too far from Seili. He died there at the age of 68 in 1772.

Source:
J. Vallankoski, "Seilin hospitaalin esimiehen Erik litanderin (1704 - 72) omaelämäkerta", Genos Suomen Sukututkimusseuran aikakauskirja, http://www.genealogia.fi/genos/32/32_35.htm, haettu 16.8.2013.

Lisa Svanfeldt-Winter

Gravgården

Bakom kyrkan ligger gravgården. Då Själö valdes till hospitalö, var ett viktigt kriterium för valet att ön hade sandmark att grunda en gravgård på. Det sägs att de spetälska skulle ha blivit begravda någon annanstans än på den nuvarande gravgården, men än så länge har arkeologer inte funnit människoben någon annanstans. Ifall sådana blev funna, skulle det inte vara särskilt svårt att bedöma om den döda lidit av lepra eller inte, för sjukdomen orsakar mutationer på benen.

Nere till vänster: barngravar. Bredvid dem har det funnits fler personalgravar, men de har gått sönder och förvaras nu i sakristian. Resten av personal- och lokalbornas gravar ligger bakom buskarna till vänster.

Nordlunds grav.

Sett från kyrkans håll, ligger patienternas gravar på högra sidan. De flesta gravar är markerade med ett träkors. Trots att hundratals personer blivit begravda på gravgården, finns det endast ett fåtal kors kvar. Då ett träkors blivit gammalt och gått sönder, har man inte förnyat dem, utan ansett att gravplatsen då är ledig att ta i bruk för nästa. I dagens läge förnyar institutets tekniska personal korsen, men enbart de nyaste, som ännu finns kvar. Eftersom sjukhuset fungerade som kvinnosjukhus de sista 70 åren, finns det enbart kvinnonamn på träkorsen. Några patienter har fått ett gjutjärnskors eller en sten. Ett exempel är prästen Karl Isak Nordlund, som togs in på Själö på 1700-talet med diagnosen tungsinne.

Några av korsen är grekiskt ortodoxa. Mentalsjukhuset var statens sjukhus, och man tog in patienter från hela Finland, och också en del ryska patienter. Kyrkan är en luthersk kyrka, men skötte om alla patienters själavård, oberoende av kristen riktning.

På gravgårdens vänstra sida ligger personalens och öbornas gravar. Några av dem är rätt nya. Av släkterna som bott länge på Själö, bor ingen mera året runt på ön. Däremot firar många av dem sommaren här. Om en person med personlig anknytning eller som bott länge på ön önskar bli begravd på Själö, går det för sig.
På backen ligger en rad av släkten Holländers gravar. En bit ifrån ligger också gravar med namnet Hallantie, som är en förfinskning av samma släktnamn. Holländers innehade flera av sjukhusets högre tjänster från och med mitten av 1800-talet. Flera dokument och utsagor ger en bild av att Holländes var högt respekterade och att man ansåg att de hämtat ordning och goda traditioner till sjukhuset.

Holländers gravar.

Bredvid Holländers gravar ligger E. von Knorrings grav. Han var syssloman på sjukhuset något innan Holländers kom till sjukhuset. Olyckligt nog började von Knorring supa och slåss med en annan från personalen. Han blev också fast för att ha förskingrat pengar från sjukhuset. Slutligen blev han intagen på Själö hospital med diagnosen paranoia.

Lisa Svanfeldt-Winter

The graveyard

Behind the church is a graveyard. When Seili was chosen to become a hospital island in the beginning of the 17th century, one important criteria was that the island should have sand ground so that a cemetery could be founded there. It is said that the lepers would have been buried somewhere else, but archeologists have not yet found any traces of graves anywhere else on the island. If graves were found somewhere else, it would not be too hard to know whether the deceased suffered from leprosy since the disease causes mutations on the bones.

Front left: children's graves, behind the bushes: graves of staff and islanders.

The grave of Karl Isak Nordlund.

Seen from the church, the patient graves are on the right hand side at the graveyard. Most of the graves are signed with wooden crosses, since that was the cheapest option. When the woodden crosses have decayed, they have not been renewed. In stead, the place has been concidered free to use for someone else. Now a days the technical staff of the research institute renewes the crosses still on place. Since the hospital was the last 70 years for women only, there are only women names on the wooden crosses left. Some patients have got a stone or a cast iron cross, for example the priest Karl Isak Nordlund.

Some crosses are Greek Chatolic. Most Finnish Greek Chatolics live in the eastern parts of Finland. The hospital was a state hospital, and patients were taken there from all around Finland, and also some foreign patients are found in the documents. Thought the church was a protestant one, it served all patients.

Graves of the Holländer family.

On the left hand side there are the graves of the staff and the islanders. Some of these graves are rather new. Most of the islanders of the old families are now living on Seili only during summertime, but if they want, they may be buried in the cemetery of  Seili. In the middle of the hillside are graves of the Holländer family. The Holländers kept from the middle of the 19th century many high offices at the hospital. Many older documents state that the Holländers were highly respected, and thought to have taken order and good customs to the hospital. Later the Holländers Finnished their name to Hallantie.

Next to the Holländer graves is the grave of E. von Knorring, who died in the middle of the 19th century. He was the director of the hospital, until he started drinking and fight with another person from the staff. He also got caught for embezzeling money from the hospital. Soon he was taken as a patient of his own hospital, with the diagnosis ”paranoia”. His co-fighter was taken to prison.


Lisa Svanfeldt-Winter

Hautausmaa

Kirkon takana on hautausmaa. Perimätiedon mukaan spitaalisia olisi haudatte toiselle hautausmaalle, mutta vielä arkeologit eivät ole löytäneet ihmisten luita muualta kuin kirkon takana olevasta hautausmaasta. Periaatteessa hyvinkin vanhoista luista voi päätellä, onko vainaja sairastanut lepraa, sillä sairaus aiheuttaa epämuodostumia luihin.

Oikealla puolella potilaiden hautoja. Edessä vas. lasten hautoja. Puskien takana vasemmalla puolella henkilökunnan ja saarelaisten hautoja. Lasten hautojen vieressä on myös ollut muita ristejä, mutta ne ovat menneet rikki, ja niitä säilytetään nyt sakastissa.

Kirkon suunnasta katsottaessa, hautausmaan oikealla puolella on potilaiden haudat. Lähinnä tällä puolella on valkoisia puuristejä. Hautakivet ja valurautaiset ristit olivat niin kalliita, että harva potilas sellaisen sai. Muutama poikkeus kuitenkin on, esimerkiksi pappi Karl Isak Nordlundin hauta merkitty valurautaisella ristillä. Kun puiset ristit ovat lahonneet, on katsottu että paikka on vapaa seuraavalle, eikä ristejä ole uusittu. Nykyään tutkimuslaitoksen huoltohenkilökunta voi tarpeen tullen kopioida ja tehdä uusia ristejä. Koska sairaala toimi viimeiset 70 vuotta naisten mielisairaalana, puisissa risteissä on vain naisten nimiä. Miespotilaiden puuristejä ei ole säilynyt.

Muutama risteistä on ortodoksisia. Mielisairaala oli valtion sairaala, ja potilaita tuotiin sinne koko Suomesta, ja osittain myös Venäjältä. Vaikka kirkko onkin luterilainen, se toimi kaikkien potilaiden kirkkona.

Holländereiden hautoja. Tak. vas. Karl Isak Nordlundin hauta.

Hautaumaan vasemmalla puolella on sairaalan henkilökunnan ja saarelaisten hautoja. Osa niistä on melko uusia. Rinteessä on rivissä useampi iso hautakivi ja -risti Holländereiden suvun jäsenille. Holländerit (myöhemmin Hallantie), toimivat monissa sairaalan korkeammissa viroissa, ja olivat erittäin arvostettuja. Monien lausuntojen mukaan sairaalaan tuli parempi järjestys ja ilmapiiri kun Holländerit tulivat 1800-luvun puolessa välissä. Suvun jäseniä työskenteli sairaalassa vielä 1900-luvullakin. 

Lisa Svanfeldt-Winter

Några ord om...

Politisk korrekthet kan ibland ha en aura av att undvika att säga rakt ut vad man menar. Ofta är det marginalgrupper i samhället vars benämningar man omskriver. Förr eller senare vänjer man sig dock oftast med de nya benämningarna, och gamla ord kan kännas… fel. Här är en liten ordlista på plock från arkiv och äldre litteratur om personer som blivit intagna till Själö.

Fattighjon och helgeandspersoner (1600-t):

- rena hufvudsavga

- av åtskilliga fel och bräckligheter besvärade

- eljest wahnföre

- äldre crononens tjenare och andre älendige personer

- wettwillingar

- bårttagen

- döv och dumb

- halt och orörlig
- usling
- vanför

Mentalt sjuka (1600- & 1700- tal):

- fängslad

- dåre

- galning, i hög grad galen

- fåne

- vansinnig

- tok
- rasande
- dårhushjon
- fullkomligt oredig

Epileptiker:

- brottfällig (1600-t)

- fallandesjuk, fallandesot (1700- o. 1800-t)

Utvecklingsstörda (1800-t o. början av 1900-t):

- sinnesslö, slösinthet, oligofreni, dementi

- bildbar/ obildbar

- medfödd fånighet, idioti (iå <6).

- debil (iå >14)

- medfödd barnslighet, imbecill (iå 6 – 14)

Mentalt sjuka (1800-t o. början av 1900-t):

- nervsvag, nervös

- primär förryckthet, monomani

- allmän förryckthet, paranoia totalis

- förföljelsevansinne, monomania persecutionis

- psykopat (enl. Emil Kraepelin, 1883: född förbrytare, samhällsfiende, antisocial)

- ungdomsslösinne, schizofreni¨

- tungsinne, melankoli

- ursinne, mani

Lisa Svanfeldt-Winter