Gravgården

Bakom kyrkan ligger gravgården. Då Själö valdes till hospitalö, var ett viktigt kriterium för valet att ön hade sandmark att grunda en gravgård på. Det sägs att de spetälska skulle ha blivit begravda någon annanstans än på den nuvarande gravgården, men än så länge har arkeologer inte funnit människoben någon annanstans. Ifall sådana blev funna, skulle det inte vara särskilt svårt att bedöma om den döda lidit av lepra eller inte, för sjukdomen orsakar mutationer på benen.

Nere till vänster: barngravar. Bredvid dem har det funnits fler personalgravar, men de har gått sönder och förvaras nu i sakristian. Resten av personal- och lokalbornas gravar ligger bakom buskarna till vänster.

Nordlunds grav.

Sett från kyrkans håll, ligger patienternas gravar på högra sidan. De flesta gravar är markerade med ett träkors. Trots att hundratals personer blivit begravda på gravgården, finns det endast ett fåtal kors kvar. Då ett träkors blivit gammalt och gått sönder, har man inte förnyat dem, utan ansett att gravplatsen då är ledig att ta i bruk för nästa. I dagens läge förnyar institutets tekniska personal korsen, men enbart de nyaste, som ännu finns kvar. Eftersom sjukhuset fungerade som kvinnosjukhus de sista 70 åren, finns det enbart kvinnonamn på träkorsen. Några patienter har fått ett gjutjärnskors eller en sten. Ett exempel är prästen Karl Isak Nordlund, som togs in på Själö på 1700-talet med diagnosen tungsinne.

Några av korsen är grekiskt ortodoxa. Mentalsjukhuset var statens sjukhus, och man tog in patienter från hela Finland, och också en del ryska patienter. Kyrkan är en luthersk kyrka, men skötte om alla patienters själavård, oberoende av kristen riktning.

På gravgårdens vänstra sida ligger personalens och öbornas gravar. Några av dem är rätt nya. Av släkterna som bott länge på Själö, bor ingen mera året runt på ön. Däremot firar många av dem sommaren här. Om en person med personlig anknytning eller som bott länge på ön önskar bli begravd på Själö, går det för sig.
På backen ligger en rad av släkten Holländers gravar. En bit ifrån ligger också gravar med namnet Hallantie, som är en förfinskning av samma släktnamn. Holländers innehade flera av sjukhusets högre tjänster från och med mitten av 1800-talet. Flera dokument och utsagor ger en bild av att Holländes var högt respekterade och att man ansåg att de hämtat ordning och goda traditioner till sjukhuset.

Holländers gravar.

Bredvid Holländers gravar ligger E. von Knorrings grav. Han var syssloman på sjukhuset något innan Holländers kom till sjukhuset. Olyckligt nog började von Knorring supa och slåss med en annan från personalen. Han blev också fast för att ha förskingrat pengar från sjukhuset. Slutligen blev han intagen på Själö hospital med diagnosen paranoia.

Lisa Svanfeldt-Winter