Varför ökade mängden mentalpatienter?

Under 1800-talet ökade mänder intagna patienter på mentalsjukhusen runt om i Europa. Enligt Edward Shorter ökade de engelska asylernas patientplatser från att år 1820 ha i snitt 57 patenter till att år 1870 ha 473 patienter. Också de som från span sökte hjälp till nervbesvär ökade kraftigt så, att t.ex. Wiesbadens spa hade i slutet av 1800-talet iotusentals kunder.

Själö hospital med cirka 50 patientplatser var största mentalskjukhuset i Finland ännu på början av 1800-talet. År 1841 blev Lappvikens sjukhus i Helsingfors färdigt, och dit skickades de av Själös patienter, som man ansåg kunde ha möjlighet att tillfriskna. De patientplatser som då blev lediga, fylldes genast. På 1850-talet bygdes den nya huvudbygnaden på Själö, och patientplatserna kunde ökas till 69 stycken.

Det finns olika teorier om varför patientmängderna ökade. Grovt kan man indela dem i de som menar att det berodde på att sjukdomarna blev vanliga, och de som anser att diagnostiseringen blev vanligare. Den förstnämnda ytterligheten kallas ofta den biologiskt-neurologiska. Enligt den ökade mängden psykiska sjukdomar, vilket de i vissa fall också finns bevis för. Bland annat ökade psykoser som orsakades av alkoholism och neurosyfilis, vilka båda var betydligt vanligare på 1800-talet än innan det. Någon klar orsak till alla de andra psykiska sjukdomarna som också ökade ger inte den några säkra svar.

Den andra ytterligheten kalla softa för den anti-psykiatriska eller sociala förklaringsmodellen. Enligt den är det miljön som påverkar vem som blir klassad som mentalt sjuk. Det finns flera olika teorier inom den här förklaringsmodellen. Inom sociologin är de klassiska teorierna gjorda av Emile Durkheim, Kai Erikson och Talcott Parson. Tillspetsat kan man säga att dessa förklarar avvikande beteende som en social konstruktion, som helt beror på hur omgivningen klassar normalt och onormalt.

Rätt liknande teorier om antalet mentalpatienter har lagts fram av Michel Foucault, men kanske ännu mera vidaretolkats av Foucaultinspirerade forskare. Foucault skrev bland annat om galenskapens, klinikens och fångvårdens historia, och granskade dem med hjälp av diskursanalys och närmast ur maktsynvinkel. Foucaultinspirerade forskare hävdar ofta att antalet mentalpatienter beror på vilka typer av människor som de som använder makt, (staten, läkarna) behöver för att hålla sin maktposition.

Vanligast är ändå att kombinera dessa två ytterligheter: dels berodde ökningen på biologiska och dels på sociala faktorer.

Källor:
Ahlbeck-Rhen, Jutta, Diagnostisering och disciplinering Medicinsk diskurs och kvinnligt vansinne på Själö hospital 1889 – 1944 (Åbo 2006).
Foucaul, Michel, Madness and Civilization A History of Insanity in the Age of Reason (London 1967).
Nilsson, Roddy, Foucault En introduktion (Malmö 2008).
Shorter, Edward, A History of Psychiatry (New York 1997).

Lisa Svanfeldt-Winter