Seilin museokirkko: Fotstocken

Det är oklart hur gammal fotstocken i Själös kyrka är, men den verkar inte vara en ny kopia av en gammal fotstock, utan en som verkligen blivit använd. I en inventarie gjord år 1932 i kyrkan, nämns fotstocken. Det är alltså långt innan kyrkan gjordes om till museum, men också betydligt senare än fotstocken använts som bestraffning inom kyrkotukten. Inte heller i senare inventarielistor nämns fotstockens uppskattade ålder. Själös fotstock har tre hål, den har alltså plats för tre personer, vilka alla skulle placera en fot i stocken.

Fotstocken användes som bestraffningsmedel i enlighet med kyrkoordningen från år 1571, som sedan år 1686-års kyrkolag byggde på. I kyrkolagen fastställdes om kyrkans och statens förhållande till varandra, om medlemskap i församlingen, om gudstjänster och deltagande i dessa. Regenten skulle vara kyrkans överhuvud, och mellan biskoparna och kungen skulle det inte finnas mellaninstanser. Dessutom fastställdes vilka samhällsområden som skulle rättsligt dömas av kyrkan. År 1686-års kyrkolag följdes i Finska rikshalvan, och senare i Storfurstendömet Finland ända fram till år 1867, då lantdagen stiftade en ny kyrkolag. I Sverige avskaffades stockstraffen redan 1841. Skampallen, som står på andra sidan om ingången, sägs vara från år 1755.

Fotstocken, och andra stockstraff, var en form av skamstraff, vilka var vanliga medel för kyrkotukt. Den som fick avtjäna sitt straff i fotstock, skulle sitta utanför kyrkan, eller i vapenhuset, i då kyrkofolket kom och gick till gudstjänst. Beroende på brottets art, kunde man dömas till fotstock under en till nio söndagar i rad. Orsaker till att bli dömd till stockstraff kunde vara att sitta på någon annans plats i kyrkan, löst tal, att inte delta i gudstjänsten, att lämna gudstjänsten i förtid eller föra oljud under den, skvaller m.m. Att störa eller att delta bristfälligt i gudstjänsten, gick under samlingsnamnet sabbatsbrott.

Till kyrkotuktens domän hörde också stridigheter inom äktenskap, brister i läskunskap, olydnad mot föräldrar, vårdlös barnuppfostran, svordomar och lögner och spridande av irrlära. Straffen bestod av böter och olika grader av varningar, i vilka den dömde uteslöts för en viss tid, eller i grövsta fallen på livstid från församlingsgemenskapen. Ett sådant straff var alltså också stockstraffen, där den bestraffade inte fick delta i gudstjänsten.

I kyrkan finns också en skampall, som liksom fotstocken inte har något årtal för när den skulle ha tagits i bruk.