Seilin museokirkko: Kyrkans grundläggningstavla

Ovanför sakristian i kyrkan hänger en grundläggningstavla, som bl.a. beskriver vilka som gett tillstånd, finansierat och byggt kyrkan år 1733. Här är ursprungstexten och ett försök till en ”översättning” till dagens svenska:

“DETTA HERRANIS HUUS OCH/ TEMPEL/ Är med Le?ene Hospithals medell upbygdt efter Herr:/ General Majoren och Landzhöfdingens/ Högwählborne Baron OTTO/ REINHOLT UXKULLS:. Ordres/ gottfinande med högwyrdig Herr Biscopens/ och Pro Cancelariens Doct: Laurentii Tame-Lins:. Hwilken under påstående Bygnad Sahl Afl?ed Samtycke,/ Medelst Högachtad Herr Landz Camreraren Hans=/ Svahns, anstaltande Och Hospitals Förestånarn/ Wälbetrodde Hr/ Jöns Castins hafde insende/ och redogiörande med det Ehrewyrdige Hr/ Jo=/ hanes Alftanus war vice Pastor/ Med/ Bygnaden begyntes den 1 junii åhr = 1733,/ fullbordades den 23 Augus ? sama åhr./ Inwigdes den 26 dito af Högwällärde/ Hr magister Henrich Alanus:./ Bygmästaren ärlig: och beskedelig/ bonde: Carl: Jacobson ifrån Me=/ rimasko och Killos.”

Detta Herrens hus och tempel är byggt med länshospitalets medel och på herr generalmajoren och landshövdingen, högadlige baron Otto Reinholt Uxkull. Byggt med tillstånd av högvärdige herr biskopen och prokansler, doktor Lars (Laurentius)Tame-Lins., som under pågående byggarbete saligen avled. Med hjälp av högaktade herr landskamreren Hans Svahn, anstaltens och hospitalets föreståndare, välbetrodde herr Jöns Castin övervakade arbetet och bar det administrativa ansvaret. Ärevördige herr Johannes Alftan var vicepastor då byggarbetet påbörjades den 1 juni år 1733, fullbordades den 23 augusti samma år. Invigdes den 26. augusti av högvällärde herr magister Henrich Alanus. Byggmästaren ärlig och beskedliga bonden Carl Jacobson från Killos i Merimasku.

Landshövding: statens tjänsteman och representant i ett län. Officiell titel: Kunglig majestäts befallningshavare.

Prokansler: biskop som övervakar ett universitets verksamhet.

Landskamrer: tjänsteman anställd vid länsstyrelsen. Ansvarar för ekonomi och förvaltning.

Texten är skriven på nysvenska, och om det är äldre eller yngre nysvenska, får någon bättre lärd slå fast. Stavningen är en blandning av dem två, vilket väl närmast berättar om att språkhistoriska, kanske ännu mindre än historiska epokers gränser, inte kan på året slås fast. Nysvenska anses ha tagit över efter fornsvenskan då Nya Testamentet översattes till svenska år 1526 och sluta på slutet av 1800-talet, då Strindbergs Röda rumme och, Svenska Akademiens ordlista utkom, eller vid stavningsreformen 1903. Gränsen vid äldre och yngre nysvenska dras i början av 1700-talet. Två exakat årtal som ges som gränsdragande är utgivningen av Then swänska Argus åren 1732 - 1734 och den nya lagboken år 1734.